Mor har sytt klänningar till de tre minsta flickorna
Barndomshemmet lite förändrat drygt femtio år senare
Vår vackra mor
Välkommen
Min barndom
(ifall jag skulle glömma den)
Född i Svärdsjö Dalarna med två föräldrar och sex syskon
Lycka är inte
pengar. Lycka är
nya sängar
Vår far busschaufför Enar Hagström
EN DEL AV MITT LIV
Mitt mångsidiga arbetsliv av Leif U Hagström
Dokumentationen är främst tänkt för min egen del då det kan vara roligt
att kunna återuppleva vissa händelser som man förmodligen kommer att glömma.
Om du har förirrat dig hit och orkar läsa allt detta så får jag vördsamt tacka.
Som sagt, vi var fattiga men vi barn kände väl inte av det så mycket. Utom en gång när vi tre pojkar fick nya sängar. Stålrörssängar som såg ut ungefär som dagens billiga extrasängar man köper på Jysk. Det var s.k. tripp trapp trull sängar som man kunde skjuta under varann. Lyckan var total och vi ville lägga oss extra tidigt den kvällen. Har väl aldrig hänt förut men nu hände det. Sängarna hade vi fått av Rädda Barnen eftersom vi var ett barnrikehus men det bromsade inte vårt lyckorus. Både sängar och barnen på bild är modernare än det såg ut på den tid det här gälller, kanske år 1950. Vi hade t.ex. ofta hemstickade långstrumpor på oss som kliade något infernaliskt. Alla vi pojkar hade också något gemensamt som inte var så roligt för vår mor. Nämligen att vi kisssade i sängen ibland. Förstår idag inte hur vår mor orkade med 7 barn inom ett 10 års intervall. Inte många som skulle klara det idag. Dessutom hade hon sällan råd att handla annat än billiga ingredienser till all mat hon måste fixa flera gånger om dagen till alla 9 personerna i familjen. Som om inte det räckte så var vår far dessutom otrogen och skaffade ett barn till på annat håll. Jag hoppas att du nu är i paradiset vår kära mor! Det är du värd!
Vår far var busschaufför med en låg lön så pengar var alltid en bristvara i vår familj. Han hade 3 syskon. Vår mor hade 11 syskon, är inte vanligt idag i Sverige. Vår mor började jobba utanför hemmet efter att vi alla barn flugit ur boet. Min skolgång var 7-årig folkskola. 9-årig grundskola i hela landet infördes först kring 1972. Jag sökte till praktiska realskolan i Falun och kom in som reserv. Jag och min mor tog bussen in till stan för att närvara vid uppropet men vi kom för sent så någon annan fick min plats. Om jag ska vara ärlig så blev jag inte alls ledsen för det. Tvärtom. Jag kom nu istället att börja mitt 58-åriga arbetsliv med att jobba som springschas i Konsum i Svärdsjö. Jag har sedan dess aldrig varit arbetslös. Jag jobbade 5 år i livsmedelsbranchen, 5 år i bensinbranchen hos Shell. Omskolade mig vid 29 års ålder. 3 års studier därefter 3 år på avd. 27 hjärtavdelning, 2 år på avd. 51 infektionskliniken samt sprungit runt på de flesta medicinavdelningar och psykavdelningar som undersköterska. 1978 började mitt 35 åriga företagarliv. 5 olika företag i lika många brancher och med många kallsvettiga nätter. Men jag lyckades försörja mig utan någon direkt utbildning i alla dessa brancher. Ideér och utmaningar har jag alltid gillat. Ju svårare desto roligare.
© Lorem ipsum dolor sit Nulla in mollit pariatur in, est ut dolor eu eiusmod lorem
EN DEL AV MITT LIV
Dokumentationen är främst tänkt för min egen del då det kan vara roligt att kunna återuppleva vissa händelser som man förmodligen kommer att glömma. Om du har förirrat dig hit och orkar läsa allt detta så får jag vördsamt tacka.

Välkommen

Min barndom (ifall jag skulle glömma den)

Född i Svärdsjö Dalarna med två föräldrar

och sex syskon

Min far var busschaufför så pengar var alltid en bristvara. Min mor började jobba utanför hemmet först när vi sju barn ha flugit ut i stora vida världen. Min skolgång var väl inte mycket att hurra över då det var sjuårig skola på den tiden. Sökte faktiskt till praktiska realskolan i Falun och kom in som reserv men jag och min mor lyckades komma för sent till uppropet. Det blev ingen realskola och glad var jag. Började jobba direkt efter sjuan 13-14 år gammal och har efter det aldrig varit arbetslös under mina 58 arbetsår, mycket beroende på alla mina ideér och olika företag. Man kan lugnt säga att jag blev en ensamvarg med alla mina små företag. Tycker själv att det är en bedrift att kunna försörja sig i trettiofem år, helt ensam, med egna idéer till fem olika småföretag i vitt skilda branscher.Vid varje nystartat företag var man ju tvungen att försöka se ut som om man visste vad man höll på med. Det skulle lysa erfarenhet om mig vilket det kanske inte gjorde alla gånger men kunder kom och allt rullade på men visst var det många kallsvettiga nätter ibland och nära konkurs men då fick man ta fram plan B och försöka ordna till det. Och det lyckades.

Lycka är inte pengar. Lycka är

nya sängar

Som sagt, vi var fattiga men vi barn kände inte så mycket av det. Utom en gång när vi tre pojkar fick nya sängar. Stålrörssängar som såg ut ungefär som dagens billiga extrasängar. Det var tripp trapp trull sängar som man kunde skjuta under varann. Lyckan var total och vi ville lägga oss extra tidigt den kvällen. Vi visste inte då att vi fått dem från Rädda barnen, Tror inte heller att det hade bromsat vårt lyckorus. (Sängarna på bilden är modernare än de vi fick, även barnen, för de har inte hemstickade kliande långstrumpor på sig som vi barn måste ha ibland)