EN DEL AV MITT LIV
Mitt mångsidiga arbetsliv av Leif U Hagström
ALBUM/BILDSPEL
Hattstugan
Tjocka Bertha säger stolt: -Jag har varit med på bild i DN jag…
Far i sommardress
Altanbygge på Gamla Berget
Nyrenoverat på Gamla Berget
Den gamla lastbilen fick nöja sig med penselmålning
Som tidigare sagt, sidan är lite huller om buller. Här kommer några drömmar jag måste berätta om:
Fånga drömmen i flykten Jag drömde en hel del som liten och gör det fortfarande. Drömmar som jag ofta också kommer ihåg. De flesta drömmar försvinner snabbt efter uppvaknandet men vill man komma ihåg dem så måste man fånga drömmen i flykten. Ett bra sätt är att skriva ner drömmen på papper. Det kan också funka med att man tänker om drömmen i sitt huvud flera gånger medans den är färsk. Då kan den fastna för alltid. Såsom dessa två drömmar som jag ofta drömde som liten: I en dröm kunde jag flyga som en fågel. Jag stod på en bergstopp och tittade ner på de stora fälten. Efter lite tvekan så kastade jag mig rakt ut i luften och hoppades att jag inte skulle störta. Det funkade. Jag flaxade lite lätt med armarna och svävade sedan ljudlöst över ängar och berg precis som en fågel. Vilken härlig känsla det var. Helt obeskrivlig! Tråkigt nog så kommer jag inte ihåg hur landningen gick till. Men eftersom jag drömde samma dröm flera gånger så antar jag att landningen gick bra. En annan dröm som återkom var inte lika trevlig: Jag såg ett metalliskt klot som kom rakt emot mig. Sakta, sakta växte klotet och såg mer och mer hotfullt ut. Ett klot i rymden var på väg rakt emot mig. Spänningen stiger ju större klotet blev. Men det såg inte ut som en planet trots att det var lika runt och fint. Den lite glansiga metallstrukturen var alldeles slät. Inga oceaner eller landskap kunde urskiljas. Det var ett metallklot och det kom närmare och närmare. Till sist försvann rymden i periferin och klotet täckte hela mitt synfält. Det var då jag vaknade och reste mig upp i sängen svettig och rädd. Ja, det var de två återkommnde drömmarna som jag kommer ihåg än idag från mina barndomsnätter. Om de ville säga mig något så vet jag inte vad.
När jag nu ändå är inne på drömmar …så måste jag berätta om en dröm som jag drömde när jag jobbade på hjärtavdelning 27. Vi skulle gå ronden en morgon och jag var med hållandes en bricka som det var borrat lika många hål i som det fanns patienter. I hålen stack det upp tändstift (sådana som det sitter i bensinmotorer). Vid varje säng vi kom fram till tittade doktorerna på mig och frågade, - Hur mår 2:an 1 idag då? Jag tittade på det tändstiftet och sa, - Det gnistrar men inte så starkt, - Hmm, lät det då från de vita långrockarna. Vi gick vidare till nästa säng och upprepade proceduren, 2:an 2 då? frågade läkarna. Jag tittade ner på tändstiftet 2:2 och sa, - Oj, här gnistrar det som bara den. Här finns det livsgnista. Ja, så fortgick hela ronden och allt kändes helt normalt. Klart som korvspat att man måste kolla livsgnistan på patienterna. Men allt i en dröm känns ju helt självklart och normalt hur sjukt och konstigt det än är när man återupplever drömmen i vaket tillstånd.