EN DEL AV MITT LIV

Omskolning vid 27 års ålder

Bättre sent än aldrig

Läste först in sjuan åttan och nian på ett år. Sedan blev det vårdgymnasiet under två år. På somrarna jobbade jag som vaktmästare på lasarettet. Där fick jag köra truck med tvätt och matvagnar i kulverten. Jobbet bestod också av att hämta lik på avdelningarna och köra dem till kylrummet för att sedan själv flytta över liket till en bårvagn. Inte lätt alla gånger när den avlidna var stor och tung och jag var ju inte någon stor karl precis men med lite finess så gick det ändå bra.

Efter två års studier och praktik så var jag nu utbildad undersköterska

Som det jobbade jag 3 år på hjärtavdelning 27 och två år på infektionsavdelning 51. Där emellan var jag också runt på flera andra avdelningar som medicin och psykavdelningar. Sökte tre gånger in till sjuksköterskeskolan och kom in alla gånger men nobbade de två första däför att jag inte skulle få betalt under utbildningen vilket de som kom från psyksvängen fick. Den oförståeliga orättvisan kunde jag inte anamma. Vi skulle ju alla jobba åt samma landsting när vi var klara. Tredje gången tänkte jag börja men då kom min hustru in samtidigt. Det får räcka med en sjuksköterska i familjen tänkte jag och sa istället upp mig. Vilket jag ångrat ibland. Tänkte ett tag på att fortsätta till läkare men tyckte att jag var för gammal. Dumt tänkt. Hade en kompis i min ålder som jobbat på sågverk som gjorde slag i saken och blev läkare. Nu fick jag istället ta mig fram på en mycket krokigare väg som dessutom var full av uppförsbackar. Men det har gett mig en bred erfarenhet och gjort mig till en god människokännare.

Kverulanten

Ja, det är jag det. Jag säger till när jag tycker något är fel. Skrev en lång insändare i lasarettstidningen Mixturen där jag dryftade de problem som jag tyckte mig ha upplevt och sett. Det blev förstasidesrubriker i både Falukuriren och Dalademokraten. Även en veckotidning skrev om detta. Jag kanske inte blev så populär bland läkarna på avdelningen där jag jobbade eftersom de också fick lite kritik i min insändare angående deras bemötande av patienterna men det var inte populäritet jag var ute efter utan förändringar. Det var en annan hierarki inom sjukvården på den tiden. Gudskelov har det förändrats till det bättre, för till syvende och sist är vi ju alla ändå bara en människa.kor.
Mitt mångsidiga arbetsliv av Leif U Hagström

Jag på hjärtavdelning 27

Blommor från en kollega

Dalademokraten 15 april 1976

Dalademokraten 15 april 1976

DD intervjuar kverulanten

Omskolning vid

27 års ålder

Bättre sent än aldrig

Läste först in sjuan åttan och nian på ett år. Sedan blev det vårdgymnasiet under två år. På somrarna jobbade jag som vaktmästare på lasarettet. Där fick jag köra truck med tvätt och matvagnar i kulverten. Jobbet bestod också av att hämta lik på avdelningarna och köra dem till kylrummet för att sedan själv flytta över liket till en bårvagn. Inte lätt alla gånger när den avlidna var stor och tung och jag var ju inte någon stor karl precis men med lite finess så gick det ändå bra.

Efter två års studier och praktik så var jag

nu utbildad undersköterska

Som det jobbade jag 3 år på hjärtavdelning 27 och två år på infektionsavdelning 51. Där emellan var jag också runt på flera andra avdelningar som medicin och psykavdelningar. Sökte tre gånger in till sjuksköterskeskolan och kom in alla gånger men nobbade de två första däför att jag inte skulle få betalt under utbildningen vilket de som kom från psyksvängen fick. Den oförståeliga orättvisan kunde jag inte anamma. Vi skulle ju alla jobba åt samma landsting när vi var klara. Tredje gången tänkte jag börja men då kom min hustru in samtidigt. Det får räcka med en sjuksköterska i familjen tänkte jag och sa istället upp mig. Vilket jag ångrat ibland. Tänkte ett tag på att fortsätta till läkare men tyckte att jag var för gammal. Dumt tänkt. Hade en kompis i min ålder som jobbat på sågverk som gjorde slag i saken och blev läkare. Nu fick jag istället ta mig fram på en mycket krokigare väg som dessutom var full av uppförsbackar. Men det har gett mig en bred erfarenhet och gjort mig till en god människokännare.

Kverulanten

Ja, det är jag det. Jag säger till när jag tycker något är fel. Skrev en lång insändare i lasarettstidningen Mixturen där jag dryftade de problem som jag tyckte mig ha upplevt och sett. Det blev förstasidesrubriker i både Falukuriren och Dalademokraten. Även en veckotidning skrev om detta. Jag kanske inte blev så populär bland läkarna på avdelningen där jag jobbade eftersom de också fick lite kritik i min insändare angående deras bemötande av patienterna men det var inte populäritet jag var ute efter utan förändringar. Det var en annan hierarki inom sjukvården på den tiden. Gudskelov har det förändrats till det bättre, för till syvende och sist är vi ju alla ändå bara en människa.kor.