Mor har sytt klänningar till de tre minsta flickorna
Barndomshemmet lite förändrat drygt femtio år senare
Vår vackra mor
Välkommen
Född i Svärdsjö Dalarna med två föräldrar och sex syskon
Lycka är inte
pengar. Lycka är
nya sängar
Vår far busschaufför Enar Hagström
EN DEL AV MITT LIV
Mitt mångsidiga arbetsliv av Leif U Hagström
Som sagt, vi var fattiga men vi barn kände väl inte av det så mycket. Utom en gång när vi tre pojkar fick nya sängar. Stålrörssängar som såg ut ungefär som dagens billiga extrasängar man köper på Jysk. Det var s.k. tripp trapp trull sängar som man kunde skjuta under varann. Lyckan var total och vi ville lägga oss extra tidigt den kvällen. Har väl aldrig hänt förut men nu hände det. Sängarna hade vi fått av Rädda Barnen eftersom vi var ett barnrikehus men det bromsade inte vårt lyckorus. Både sängar och barnen på bild är modernare än det såg ut på den tid det här gälller, kanske år 1950. Vi hade t.ex. ofta hemstickade långstrumpor på oss som kliade något infernaliskt. Alla vi pojkar hade också något gemensamt som inte var så roligt för vår mor. Nämligen att vi kisssade i sängen ibland. Förstår idag inte hur vår mor orkade med 7 barn inom ett 10 års intervall. Inte många som skulle klara det idag. Dessutom hade hon sällan råd att handla annat än billiga ingredienser till all mat hon måste fixa flera gånger om dagen till alla 9 personerna i familjen. Som om inte det räckte så var vår far dessutom otrogen och skaffade ett barn till på annat håll. Jag hoppas att du nu är i paradiset vår kära mor! Det är du verkligen värd!
Vår far var busschaufför med en låg lön så pengar var alltid en bristvara i vår familj. Han hade 3 syskon. Vår mor hade 11 syskon, är inte vanligt idag i Sverige. Vår mor började jobba utanför hemmet efter att vi alla barn flugit ur boet. Min skolgång var 7-årig folkskola. 9-årig grundskola i hela landet infördes först kring 1972. Jag sökte till praktiska realskolan i Falun och kom in som reserv. Jag och min mor tog bussen in till stan för att närvara vid uppropet men vi kom för sent så någon annan fick min plats. Om jag ska vara ärlig så blev jag inte alls ledsen för det. Tvärtom. Jag kom nu istället att börja mitt 58-åriga arbetsliv med att jobba som springschas i Konsum i Svärdsjö. Jag har sedan dess aldrig varit arbetslös. Jag jobbade 5 år i livsmedelsbranchen, 5 år i bensinbranchen hos Shell. Omskolade mig vid 29 års ålder. 3 års studier därefter 3 år på avd. 27 hjärtavdelning, 2 år på avd. 51 infektionskliniken samt sprungit runt på de flesta medicinavdelningar och psykavdelningar som undersköterska. 1978 började mitt 35 åriga företagarliv. 5 olika företag i lika många brancher och med många kallsvettiga nätter. Men jag lyckades försörja mig utan någon direkt utbildning i alla dessa brancher. Ideér och utmaningar har jag alltid gillat. Ju svårare desto roligare.
Dokumentationen är främst tänkt för min egen del men då jag vet att många besöker min sida eftersom den har funnits på nätet i minst 20 år. Den har ca. 1000 besök /mån så det kan inte hjälpas att sidan blir lite offentlig ändå. Antar att inte många kan vara intresserad av mitt liv men om du ändå har förirrat dig hit och orkar läsa allt detta så får jag vördsamt tacka.
Denna sida var förr min företagssida för som såldes 2014. Jag använder nu denna sida till att skriva ner händelser från mitt långa arbetsliv. Började jobba vid tretton års ålder. Pensionerade mig vid 71 års ålder och har under den 58-åriga tiden aldrig varit arbetslös.
Några år som springschas vid Konsum Svärdsjö samt Blids bokhandel Falun 5 år i Livsmedelsbranschen Söderholms livsmedel Falun samt Ce-Jis kolonial Falun 1 år på Skultunaverken 1 år på ASEA Västerås Samt några extraknäck för att få ekonomin att gå ihop. 5 år i bensinbranschen 2 år vid Shell i Skultuna samt 3 år vid Shell i Falun Omskolning vid 29 års ålder i ett år. Läste in 7-8-9:an. 2 år på Vårdgymnasiet i Falun 5 år vid Falu lasarett som undersköterska vid hjärtavd. 27 Infektionsavd. 51 samt medicin och psykavdelningar. 1979 Började mitt företagarliv. Företag 1 Hagströms Lack & Rostservice Företag 2 Warbo sprutmåleri Företag 3 Falu Videoproduktion Företag 4 Haga Sol Företag 5 Warbo Kök Också en kort utbildning till Zonterapeut, som jag höll på att glömma eftersom jag aldrig utövade det yrket.
Allt kommer lite Huller om Buller. Minnen och sånt t.ex. kan dyka upp lite var som helst på hemsidan.
Som barn har jag hört attjag var jag en sensibel grabb med mycket känslor och funderingar. Kommer ihåg att jag trodde att jag var speciell jämfört med andra och alla visste om det men ville inte visa det för mig. Det var ingen bra känsla för den gav mig dåligt självförtroende. Bara en sån sak som att jag hade utåtstående öron fick mig att känna mig annorlunda. I skolan retade dom mig en gång för Dumbo (elefanten som kunde flyga med sina stora öron) då blev jag så ledsen så jag spände på mig skidorna och skidade över ängarna hem till mamma. Minns ej att det hände någon mer gång. Öronen rättade till sig när jag kom upp i tonåren. Gudskelov. För övrigt rullade skolgången på utan några större intermezzon som jag kan komma ihåg.

Född i Svärdsjö Dalarna med två föräldrar och

sex syskon ( ifall jag skulle glömma det )

Min far var busschaufför så pengar var alltid en bristvara. Min mor började jobba utanför hemmet först när vi sju barn ha flugit ut i stora vida världen. Min skolgång var väl inte mycket att hurra över då det var sjuårig skola på den tiden. Sökte faktiskt till praktiska realskolan i Falun och kom in som reserv men jag och min mor lyckades komma för sent till uppropet. Det blev ingen realskola och glad var jag. Började jobba direkt efter sjuan 13 år gammal och har efter det aldrig varit arbetslös under mina 58 arbetsår, mycket beroende på alla mina ideér och olika företag. Man kan lugnt säga att jag blev en ensamvarg med alla mina små företag. Tycker själv att det är en bedrift att kunna försörja sig i trettiofem år, helt ensam, med egna idéer till fem olika småföretag i vitt skilda branscher och utan någon specifik utbildning. Vid varje nystartat företag var man ju tvungen att försöka se ut som om man visste vad man höll på med. Det skulle lysa erfarenhet om mig vilket det kanske inte gjorde alla gånger men kunder kom och allt rullade på men visst var det många kallsvettiga nätter ibland och nära konkurs men då fick man ta fram plan B och försöka ordna till det. Och det lyckades.
EN DEL AV MITT LIV

Välkommen

Dokumentationen är främst tänkt för min egen del men då jag vet att många besöker min sida eftersom den har funnits på nätet i minst 20 år. Den har ca. 1000 besök /mån så det kan inte hjälpas att sidan blir lite offentlig ändå. Antar att inte många kan vara intresserad av mitt liv men om du ändå har förirrat dig hit och orkar läsa allt detta så får jag vördsamt tacka.

Lycka är inte pengar

Lycka är

nya sängar

Fånga drömmen i flykten Jag drömde en hel del som liten och gör det fortfarande. Drömmar som jag ofta också kommer ihåg. De flesta drömmar försvinner snabbt efter uppvaknandet men vill man komma ihåg dem så måste man fånga drömmen i flykten. Ett bra sätt är att skriva ner drömmen på papper. Det kan också funka med att man tänker om drömmen i sitt huvud flera gånger medans den är färsk. Då kan den fastna för alltid. Såsom dessa två drömmar som jag ofta drömde som liten: I en dröm kunde jag flyga som en fågel. Jag stod på en bergstopp och tittade ner på de stora fälten. Efter lite tvekan så kastade jag mig rakt ut i luften och hoppades att jag inte skulle störta. Det funkade. Jag flaxade lite lätt med armarna och svävade sedan ljudlöst över ängar och berg precis som en fågel. Vilken härlig känsla det var. Helt obeskrivlig! Tråkigt nog så kommer jag inte ihåg hur landningen gick till. Men eftersom jag drömde samma dröm flera gånger så antar jag att landningen gick bra. En annan dröm som återkom var inte lika trevlig: Jag såg ett metalliskt klot som kom rakt emot mig. Sakta, sakta växte klotet och såg mer och mer hotfullt ut. Ett klot i rymden var på väg rakt emot mig. Spänningen stiger ju större klotet blev. Men det såg inte ut som en planet trots att det var lika runt och fint. Den lite glansiga metallstrukturen var alldeles slät. Inga oceaner eller landskap kunde urskiljas. Det var ett metallklot och det kom närmare och närmare. Till sist försvann rymden i periferin och klotet täckte hela mitt synfält. Det var då jag vaknade och reste mig upp i sängen svettig och rädd. Ja, det var de två återkommnde drömmarna som jag kommer ihåg än idag från mina barndomsnätter. Om de ville säga mig något så vet jag inte vad.
Denna sida var förr min företagssida för som såldes 2014. Jag använder nu denna sida till att skriva ner händelser från mitt långa arbetsliv. Började jobba vid tretton års ålder. Pensionerade mig vid 71 års ålder och har under den 58-åriga tiden aldrig varit arbetslös.
Några år som springschas vid Konsum Svärdsjö samt Blids bokhandel Falun 5 år i Livsmedelsbranschen Söderholms livsmedel Falun samt Ce-Jis kolonial Falun 1 år på Skultunaverken 1 år på ASEA Västerås Samt några extraknäck för att få ekonomin att gå ihop. 5 år i bensinbranschen 2 år vid Shell i Skultuna samt 3 år vid Shell i Falun Omskolning vid 29 års ålder i ett år. Läste in 7-8-9:an. 2 år på Vårdgymnasiet i Falun 5 år vid Falu lasarett som undersköterska vid hjärtavd. 27 Infektionsavd. 51 samt medicin och psykavdelningar. 1979 Började mitt företagarliv. Företag 1 Hagströms Lack & Rostservice Företag 2 Warbo sprutmåleri Företag 3 Falu Videoproduktion Företag 4 Haga Sol Företag 5 Warbo Kök Också en kort utbildning till Zonterapeut, som jag höll på att glömma eftersom jag aldrig utövade det yrket.
Allt kommer lite Huller om Buller. Minnen t.ex. kan dyka upp lite var som helst på hemsidan.
När jag nu ändå är inne på drömmar …så måste jag berätta om en dröm som jag drömde när jag jobbade på hjärtavdelning 27. Vi skulle gå ronden en morgon och jag var med hållandes en bricka som det var borrat lika många hål i som det fanns patienter. I hålen stack det upp tändstift (sådana som det sitter i bensinmotorer). Vid varje säng vi kom fram till tittade doktorerna på mig och frågade, - Hur mår 2:an 1 idag då? Jag tittade på det tändstiftet och sa, - Det gnistrar men inte så starkt, - Hmm, lät det då från de vita långrockarna. Vi gick vidare till nästa säng och upprepade proceduren, 2:an 2 då? Frågade läkarna. Jag tittade ner på tändstiftet 2:2 och sa, - Oj, här gnistrar det som bara den. Här finns det livsgnista. Ja, så fortgick hela ronden och allt kändes helt normalt. Klart som korvspat att man måste kolla livsgnistan på patienterna. Men allt i en dröm känns ju helt självklart och normalt hur sjukt och konstigt det än är när man återupplever drömmen i vaket tillstånd.
Som sagt, vi var fattiga men vi barn kände väl inte av det så mycket. Utom en gång när vi tre pojkar fick nya sängar. Stålrörssängar som såg ut ungefär som dagens billiga extrasängar man köper på Jysk. Det var s.k. tripp trapp trull sängar som man kunde skjuta under varann. Lyckan var total och vi ville lägga oss extra tidigt den kvällen. Har väl aldrig hänt förut men nu hände det. Sängarna hade vi fått av Rädda Barnen eftersom vi var ett barnrikehus men det bromsade inte vårt lyckorus. Både sängar och barnen på bild är modernare än det såg ut på den tid det här gälller, kanske år 1950. Vi hade t.ex. ofta hemstickade långstrumpor på oss som kliade något infernaliskt. Alla vi pojkar hade också något gemensamt som inte var så roligt för vår mor. Nämligen att vi kisssade i sängen ibland. Förstår idag inte hur vår mor orkade med 7 barn inom ett 10 års intervall. Inte många som skulle klara det idag. Dessutom hade hon sällan råd att handla annat än billiga ingredienser till all mat hon måste fixa flera gånger om dagen till alla 9 personerna i familjen. Som om inte det räckte så var vår far dessutom otrogen och skaffade ett barn till på annat håll. Jag hoppas att du nu är i paradiset vår kära mor! Det är du verkligen värd!
Som barn var jag en sensibel grabb med mycket känslor och funderingar. Kommer ihåg att jag trodde att jag var speciell jämfört med andra och alla visste om det men ville inte visa det för mig. Det var ingen bra känsla för den gav mig dåligt självförtroende. Bara en sån sak som att jag hade utåtstående öron fick mig att känna mig annorlunda. I skolan retade dom mig en gång för Dumbo (elefanten som kunde flyga med sina stora öron) då blev jag så ledsen så jag spände på mig skidorna och skidade över ängarna hem till mamma. Minns ej att det hände någon mer gång. Öronen rättade till sig när jag kom upp i tonåren. Gudskelov. För övrigt rullade skolgången på utan några större intermezzon som jag kan komma ihåg.